En lista med anledningar

Har varit trött, sorgligt okreativ, sådär så att jag inte alls trivs med mig själv. Men nu! Nu känner jag att det kan bli av en försiktig uppryckning i alla fall!

http://www.annljungberg.se/tag/skrivpuff/ Jag råkade hamna här, och fick mig återigen till livs att man måste försöka skriva varje dag. Så är det ju, jag vet, jag förstår, men ibland (ganska ofta i småbarnsföräldralivet) känns det helt omöjligt. Men jag får väl försöka igen, att mota bort den där omöjlighetskänslan, och försöka hitta den där lilla kvarten om dagen. Så jag har börjat med att göra en lista enligt Ann Ljungbergs tips (Tack förresten Ann, för alla dina tips och för att Skrivpuff finns!). En del punkter kanske är att sikta mot stjärnorna, men så får det väl vara.
 

11 anledningar till att jag vill skriva dagligen

õ Komma in i vanan att skriva varje dag.

õ Känna att jag kommer framåt i skrivandet.

õ Jag mår bra av att skriva.

õ Jag vill genomföra ett större skrivprojekt.

õ Bli publicerad.

õ Dokumentera.

õ Komma fram till vad det är jag har att berätta.

õ Tänka och förstå mig själv och själva livet genom att skriva.

õ Bli snabbare på att fånga och formulera mina tankar och bilder.

õ Kunna få någon inkomst från skrivandet i framtiden.

Sedan skulle jag kunna skriva en liknande lista med anledningar till att jag vill "handarbeta" varje dag. det är också viktigt för mig. Måste jag välja?

Pannkaka och lite broderi

Bra dag! Kände att det lyfte igen, att vilja och glädje återvände. Det var en välbehövlig ledig dag. Stekte ägg- och mjölkfria pannkakor till lunch till Lilleman och mig. Och bara en sån sak som att smeten inte krånglade utan lät sig stekas till 8 stycken gyllenbruna, helt intakta, pannkakor, gjorde mig ganska nöjd med livet. Att sedan Lilleman åt mer äppelmos än pannkaka är ju en annan sak ...

Broderade klart blomman i fönstret på min husbild. Ett gammalt projekt, vill inte ens tänka på vilket år jag påbörjade den. Men några stygn då och då så kanske den blir klar så småningom. Det har tagit stopp några gånger för att jag inte vetat hur jag ska få till det, men när jag väl tar upp det och börjar prova så brukar det rassla iväg lite. Hade från början bestämt mig för att det skulle stå en cykel lutad mot husväggen, en fin gammaldags svängd damcykel. Varför då tro? Kanske bara för att det skulle vara kul att brodera en sådan cykel. Men idag bestämde jag mig för att ställa dit ett cafébord istället.Cykeln får sparas till en annan bild.

Skön långhelg, vi börjar så smått komma ikapp och solen har lyst lite på oss idag. Igår åkte vi hela familjen till köpcentret. Shoppa ska ju vara så kul, men oftast känns det mest stressigt och plågsamt, frustrerande. Denna tur blev ändå rätt så trevlig och framförallt lyckosam på så sätt att vi lyckades ekipera båda skolpojkarna till avslutningsdagen. Nu, en hel månad innan skolavslutningen! 
Sedan inhandlades också lite växter och små fröpåsar för lite trädgårdspyssel.
Dagen avrundades med trevligt umgänge med grannar som vi inte pratat med på länge.

Idag skulle det planteras och påtas i jord. Det gick bra (eller det visar sig väl så småningom, när det kommer upp, eller inte ...) Mellanpojken och kompis var med och bar jord och sådde fröer på olika ställen. "Brukar ni odla grejer?" undrade kompisen. Jag svarade att vi brukar försöka, det är ju i alla fall kul att se när det växer och ibland lyckas det riktigt bra. Jag tänker alltid på min morfar som var bonde när jag håller på med jord, jag tänker på vad mycket han kunde om att få saker och ting att växa, hur han lärt sig och använde det hela sitt liv, och vilket projekt det är för mig. Tänker att han nog skrockar i sin himmel om han ser hur jag håller på med potatisar i hinkar och tomater i krukor och sallad på tapet ... Det är ju lite knäppt, fast ganska kul.

Årets krukplantering för trappan, blev inte vad jag hade tänkt mig, men rätt okej ändå. Stjärnöga är väldigt vacker och murgröna tycker jag också mycket om.

En enkel tulipan på sista da'n!

Det var nära att det inte blev gjort. Nära att vi hoppade över minnessaken till våra nior som slutar. Det blev så kort om tid eftersom de skulle ha sin sista lektion redan i onsdags.  Men vi bestämde oss, min kollega och jag, för att vi skulle hinna fixa till det.Vi har gjort så de senaste åren att vi har gett niorna som slutar en trätulpan med ett tygblad, som ett minne från slöjden. vi har bara några få nior varje år, så det är inget jättejobb och det har blivit uppskattat. Trätulpanerna fanns där redan, bara tre som saknade tygblad (mitt jobb).

Det blev en uppskattad present även i år och då är jag så väldigt glad att vi inte hoppade över det, för att "det var så mycket annat".

Ett av projekten

Idag fick jag hjälp. Av svärfar och svärmor att klippa gräsmattan. Jag hade precis bestämt mig för att jag skulle göra ett försök, hade tänkt att skulle kunna gå, om de två stora barnen hjälpte mig att passa den lille. Mannen har så mycket med jobbet nu, jag ville gärna att han skulle slippa dåligt samvete för den otuktade gräsmattan också. Kanske hade det kunnat lyckas, men jag är tacksam att jag slapp försöka. Odlingslådorna blev istället rensade och den lilla friformade rabatten framrensad. Nu känns det roligare att tänka på att försiktigt avancera i det eviga projektet Trädgården.

En blogg till?

Vad är detta? Av allt som finns att göra och ta tag i, så väljer jag att starta en ny blogg ... Är det vad jag borde göra? Ja, det kanske är precis det rätta att göra. Jag vet inte riktigt hur det ska fungera ännu, men kanske blir det lite av dagbok, lite av tacksamhetsjournal (à la Oprah Winfrey, tyckte det lät överdrivet och fånigt ganska länge, men nu ser jag att det nog inte är så dumt), lite av att förstärka det som faktiskt är gott i livet.

Det jag söker är väl egentligen en väg, eller vägar, att ta mig själv genom livets olika projekt, utan att gegga ner mig i alltför mycket frustration och missnöjdhet över att inte nå så långt som jag ville, så fort som jag önskade. Herregud! Jag vill väl helt enkelt bli lyckligare som alla andra!   

Min tanke med bloggens namn var ungefär:

Om det känns som om allt står still, att man inte kommer någon vart: Gör nå't!

Om det känns som om uppgiften är för stor, för svår: Gör nå't!